Historia
Backhoppningen har en mycket speciell plats i Sollefteås historia. Under första halvan av 1900-talet var staden faktiskt ett av Sveriges viktigaste centrum för sporten. Hallstabacken blev känd långt utanför landets gränser och drog stora publikmassor.
Det stora genombrottet kom när Hallstabacken byggdes under början av 1930-talet och invigdes 1934. Samma år arrangerades de internationella FIS-spelen (dåtidens världsmästerskap i nordiska skidgrenar) i Sollefteå. Uppemot 20 000 åskådare samlades kring backarna på Hallstaberget – en enorm siffra för en relativt liten stad.
På den tiden var backhoppning en verklig folksport. Folk kom till fots, med skidor, häst och släde eller tåg för att se tävlingarna. Hallstaberget fylldes av människor längs sluttningarna, och tävlingsdagarna blev stora folkfester. Sollefteå förknippades med skididrott på samma sätt som Falun gör idag.
Under årtiondena som följde fortsatte Hallstabacken att vara en av Sveriges främsta hoppanläggningar. Backarna byggdes om och moderniserades flera gånger, och svenska mästerskap samt internationella tävlingar avgjordes där. Så sent som 1990 arrangerades en deltävling i världscupen i backhoppning i Sollefteå.
För många Sollefteåbor som växte upp under 1940-, 1950- och 1960-talen var backhoppning något självklart. Barn byggde egna små hoppbackar hemma i byarna och många drömde om att få hoppa i Hallstabacken när de blev äldre. Sporten hade hög status och lockade många ungdomar. Även om längdskidåkning alltid varit stark i området var backhoppningen länge minst lika viktig för stadens identitet.
Idag är Hallstabacken fortfarande en av Sveriges mest kompletta hoppanläggningar, med flera olika backstorlekar och internationell standard. Efter en period med färre aktiva har sporten dessutom fått ett uppsving igen med många nya barn och ungdomar i verksamheten.
